tisdag 3 maj 2011

Förbereda sin livsimprovisation

Sitter här och undrar om jag är pirrig eller nervös - en hårfin gräns.
Pirrig bidrar till skärpa och nervositet gör att man tappar den.

Skräpvirket som vi sorterat ut från vedbod och carport värmer behagligt från kökets kamin, en varm kopp rött te värmer inifrån och omhuldar en frusen själ som sett snön landa på Östernärkeslätten idag. (Där fick vi för att april var så somrig, eller?)

Innan jag går till sängs ska jag packa. Packa ihop bageriet för att det ska få åka på utflykt imorgon. Till högstadieelever på en skola inne i Örebro. Vilken grej - jag ska baka surdegsbaguetter och kuvertbröd med tonåringar på skoltid. Och få betalt för att vara den där som kan!

Hualigen, jag är nog nervös ändå. Inte för att det inte kommer bli bra, utan för att jag inte vet hur än. En ny utmaning att matcha jästider med ugnsstorlekar, tonårshänders tempo med degkluttar och noggrannhet med improvisation. Precis som till en deg behövs en väl avvägd blandning av alla ingredienser. Aktivitet, vila, intresseväckare, koncentrationsövning, inspirationsinslag och belönande resultat. Spännande att se hur det går och hur jag faktiskt kommer lösa det. Att vara i en annan lokal än i sitt invanda bageri innebär att jag inte kan planera mitt genomförande. Jag kan bara förbereda min improvisation. Det triggar mig och trackar mig på samma gång...

Vi vill ju gärna ha kontroll.
Vi tror att vi är trygga då.
Som om Livet någonsin var logiskt?!...

Min man och jag skrev, när det begav sig för århundraden sedan, en lista på vilka värderingar vi ville att vårt kommande gemensamma liv skulle innehålla. (Ambitiöst, jag vet!) Jag har fortfarande kvar den punkt som präglat oss mest och fortfarande gör.
"Punkt 8 Optimalförbereda vår gemensamma livsimprovisation"

Något vi hämtat från teaterns värld. När man improviserar inom teater måste man vara väldigt bra förberedd, man kan liksom inte bara hitta på efter hand. Vissa saker behöver man ha klart för sig:
Vilken karaktär spelar jag?
I vilken situation befinner sig den karaktären i scenen som nu ska utspela sig?
Vad har min karaktär för relation till de andra på scenen?

Till exempel; jag är en 70-årig man på dåligt humör eftersom jag är väldigt kissnödig och därför vill tränga mig i kön på Ica. De andra medspelarna är andra kunder jag inte känner samt kassörskan som är min svärdotter

Ett fantastiskt konstigt exempel som jag precis hittade på, men om man som medspelare har gjort bilden klar för sig innan improvisationen börjar, gör man hela arbetet så mycket lättare och resultatet blir så mycket bättre.

Alltså;
Jag är en bagerska på vift som kan det jag ska förmedla, men är osäker på hur lokalerna fungerar och vet inte vilka jag ska möta. Jag är inspirerad, har lätt att prata för mycket när jag är nervös så det bör jag tänka på, men har tillräckligt med erfarenhet för att ge eleverna en påse nybakat bröd med sig hem kl 14.

Ok, förberedd.
Men lika lite som snö den tredje maj är logiskt så kan vi förutse vår morgondag.
(fast hu, vad jag just nu skulle vilja kunna det!)

Bäst att ta med två säckar mjöl i fall att...

2 kommentarer:

lillan sa...

Vilket helt underbart inlägg!
Ser att vi tänker rätt lika.
På mitt sista medarbetarsamtal var en av punkterna hur jag ser på och förhåller mig till förändringar.
Eftersom hela mitt liv konstant är en enda stor förändring kunde vi gemensamt konstatera att det är mitt specialistområde. Men som sagt, det gäller att vara förberedd på förändringar så att man kan improvisera och gå vidare.

Du kommer klar det galant! Jättekul för dig!
Jag ska tänka på dig lite extra.

Kram
Caroline

Englas Skafferi sa...

:)
Tack, kära du! Dagen gick riktigt bra. Lagom dos utmaning och lagom dos lyckad undervisningsdag som vi lyckades knyta ihop på slutet. En del svåra överraskningar att bita i, men 10 tonårselever med glimmande ögon och varsin påse nybakat i handen i slutet av dagen var lön nog!

Allt det bästa till dig!