Den gyllene regeln

I dag har vi haft ännu en varm, härlig, rolig och solig cafédag på Englas Skafferi. Många glada och härliga kunder. Goa återseenden med stamkunder och nya möten med nykomlingar. Om än alla inte riktigt semesterlugna. Än.
Det är intressant att i början av åttonde säsongen kunna se att kundernas, förstås väldigt generella, mönster; svensken går ner i varv succesivt först efter juni månads intåg. I maj är det mycket att stå i och almanackan är fortfarande full, samtidigt som vi vill passa på att njuta långsamt av allt det vackra omkring oss. En svår kombination många gånger...
Vi fnissade lite åt ett par idag som nog fortfarande hade vardagseffektiviteten i kroppen när de kom för att ha en lugn stund i solen och avnjuta en fika. Hon hann upp till bageriet, jag skojar inte, tre gånger för att fråga om deras brödkorg var klar. Till slut log jag stort och sa:
"Solen skiner, vi hinner. Vi är inte McDonald´s utan vi tar det i den takt vi behöver"

Kanske har vi kvar för mycket av det lugn vi hittade på Nya Zeeland? Vi funderade på om vårt lugnare tempo mer provocerar än hjälper kunderna före semesterlunken inträtt. Fast så bestämde vi oss för att vårt tempo passar bra då det är precis vad vi vill förmedla, året runt;
en lugnare, långsammare livsstil där det finns tid för kreativa smaksensationer, det goda samtalet och de sköna dofterna.

Medan jag torkade butikshyllor mellan varven idag blev jag djupt filosofisk. Hur är det där egentligen med att ha ett inre välmående?

För oss som driver ett café kretsar ständigt tanken på hur kunden upplever sitt besök här hos oss. Vi vet själva vad vi uppskattar när vi besöker andra företag, och det påverkar vad vi vill erbjuda hos oss. "Att tänka på andra" är ett motto jag fått med mig sen barnsben. Att tänka utifrån den andres perspektiv. Ofta har man svaret på hur man bäst gör eller beter sig när man frågar sig hur man själv skulle vilja bli bemött eller behandlad. Det är en ledstjärna för oss även på vårt café, och vi jobbar ständigt på att försöka uppnå våra egna ideal.
"Vad du vill att andra ska göra för dig ska du också göra för dem". Bibelns gyllene regel.

När man inte mår bra själv brukar man säga att det är svårt att tänka på andra. Självklart finns det stunder när det bara inte går att tänka på andra än sig själv, men i tanken vände jag på den gyllene regeln idag.
Mår man inte själv bättre av att hjälpa andra? Jag tycker många gånger att barnen är en "räddning" när jag grottar ner mig i mina egna bekymmer, alltså även de riktigt allvarliga, svårlösliga, riktigt bekymmersamma och tunga tankarna. Barnen bara är där så självklart behövande och ganska snabbt behöver jag lägga bort mitt eget grubbleri för att tänka på hur de behöver bli bemötta och behandlade.

Jag funderade så här när jag torkade bakom tepåsarna;
Kan det till och med vara så att den gyllene regeln är till för mig och mitt bästa?
Att ju mer jag gör för andra på det sätt jag skulle skulle vilja att de gjorde för mig, desto bättre mår jag själv?
Kanske är det för min skull och mitt välmående jag bör göra så?
Kan jag till och med må dåligt av att frångå "regeln"?

Vid syltburkshyllan klarnade det vad det faktiskst är som driver mig att fortsätta serva kunder på cafét, på bakkurser, vid konferenser eller brödprovningar. Jag mår helt enkelt bra och byggs upp av att tänka på andra och göra därefter. Jag får perspektiv på mig själv när jag engagerar mig i andra!

Jag funderade vidare när jag kommit till honungsburkarna;
Kan man dra det så långt att när man mår dåligt kunde man, för att själv må bättre, öva sig på att se livet utifrån en annans människas perspektiv och ge den det man själv önskat i den situationen? Fast man egentligen inte orkar.
För att må bättre?

Jag tänker att matematiken kanske ser ut så att efter man gett så får man tillbaka? Och man blir uppbyggd själv. Ekvationen blir plus.

Att tänka på andra har i mina tankar ofta haft utgångspunkt i prestationsångest, dåligt samvete, "borde"-tankar eller eget behov av bekräftelse. Att det varit något som betungar och är kravfyllt.

Men att tänka på andra för att själv må bättre är ju en mycket starkare drivkraft! Den drivkraften finns ju där alltid, inte minst när jag själv mår dåligt.

Kvällens springrunda formulerade frågan:
Gyllene regeln - en regel för mitt eget välmående?