"Det är nu det är"

Tänk att man kan bli så lycklig över en ny leksak med knappar på för 6875 kr! Nästan som en karl ;)

Jag har efter fem år i bageriet äntligen kunnat investera i en RIKTIG bagerivåg. Som väger upp till 15 kg med 0,5 grams noggrannhet. Jag fick den i en stor kartong i går och läste instruktionboken med andakt under min kaffestund i solen på trappan. Som en riktig nörd.

Jag har inte pluggat in den i kontakten än utan väntar så där lite löjligt på det rätta tillfället när jag ska ta av plasten, plugga in den på sin tänkta plats på bakbänken i bageriet och provväga upp den första degen.

För trött är jag på små fjantiga vågar som mjölar igen så man inte ser siffrorna, som lägger av när det som minst passar (när passar det för övrigt i ett bageri?...) och drar en massa batteri.

Nu har jag en riktig. En blank. En stor. En hjälpare i min gärning.

Tänk om man kunde köpa en sån till själen också. Hur många gånger har jag inte önskat det?
En riktig. En stor. Blank kan kvitta, men en sån där hjälpare som kan tala om hur man smartast gör för att nå sina mål och uppfylla sina drömmar. Som väger och talar om vad man belastar sig själv med. Som piper varninssignal (ja, min nya våg har en sån funktion!) när det blir för tungt, som varnar när bördan blir för stor.

Kanske är kroppen en sån? Den skriker till slut när livet blir för hårt, för svårt, för tungt. När det passar som allra sämst...
Min nacke la av häromveckan. Allt jag kände när jag slog upp ögonen på morgonen, fortfarande liggandes i sängen, var yrsel. Hela rummet snurrade.

Så nu går jag hos en kiropraktor för pengar som inte finns. Men jag måste. Jag har bara en kropp och nu varnade den tydligen...
Ganska bra egentligen för det fick mig att tänka till.
Igen.
Komma ihåg vad som är viktigt och vilka vikter som är värda att lägga på vågen.

Min sexåring har myntat ett uttryck som blivit hela familjens ledstjärna:
"Det är nu det är"

Inte sen.
Nu.