fredag 23 april 2010

Surdegens nio? liv

Nu i april och maj är jag mitt uppe i bakkurs-säsongen! Det är så fantastiskt inspirerande att gå till jobbet när 8 ögonpar fullkomligt tindar av förväntan vid starten av en ny kurskväll. Vi har fantastiska kvällar ihop, och för mig är ingen kväll den andra lik. Olika deltagare kommer med olika förkunskaper, olika frågor och sitt eget bagage som gör varje kväll ny för mig, trots att jag kör ungefär samma koncept.

De flesta deltagare tindrar även när de går härifrån, vilket måste betyda att även de haft en härlig kväll. Ofta kan jag dock osamtidigt skönja ett ödmjukt, lite bekymrat inre.
"Hur ska jag nu klara av att på bästa sätt ta hand om mitt nya lilla husdjur?"

En surdegs-bebis följer med varje deltagare hem, en liten avkomma från min mamma-surdeg, som jag i min tur fick från Rosendals Trädgårdsbageri på Djurgården i Stockholm för fyra år sedan.

Man kan starat en surdeg själv eller man kan "ärva" en från en vän. Dessa kvällar, efter fyra timmar av prat om hur man lyckas bäst med sitt surdegsbak, finns alltså ett visst mått av inspirerad oro hos de som lämnar Lännäs Södra Skola efter mörkrets inbrott.

Till er vill jag nu säga:
Kom ihåg att jag lämnade mina surdegar i kylen UTAN matning eller någon som helst uppmärksamhet när vi som familj åkte till Nya Zeeland här i början av året i TIO VECKOR!
Det var ett modigt experiment av en bagerska som så fullkomligt baserar sin inkomst på sina surdegars livskraft. Innehållet i burken när vi kom hem nu strax före påsk luktade mer som målarfärg än något ätbart. Den hade skiktat sig och ett svart vätskelager döljde den geggiga mjölsörjan under.
MEN; lite omrörning, lite mat och vatten, lite omsorg, fjäskande temperatur och en massa kärlek gjorde att jag blev förlåten för att ha övergett mina "husdjur". Senast idag bubblade de lyckligt och samarbetade bättre än någonsin i bageriet.
Jag har kvar en del av "målarfärgen" i kylen och tänkte faktiskt testa en bit av den lite nu och då för att se hur länge jag faktiskt kan få den att komma till liv. Hur lång tid kan den egentligen stå orörd och bortglömd i en kyl utan att dö?

Ett annat experiment för att testa surdegen gjorde jag idag. Jag tog undan lite av den välmående surdegen i en egen bytta och hällde sonika över KOKANDE VATTEN. Något som jag trott definitivt skulle släcka varje livsgnista hos surdegen. Så matade jag på med mjöl och blandade runt. Lät den stå på bakbänken under dagen och tro det eller ej; när jag kom upp nu på kvällen bubblade den helt lyckligt. Mådde hur bra som helst och var riktigt uppfriskad av den skållande upplevelsen.

SURDEGAR ÄR ENA TÅLIGA ENA!
Hav förtröstan - mycket kan bli dig förlåtet när du jobbar med surdegar. Ett fantastiskt husdjur - verkligen! :)

tisdag 20 april 2010

Hur kan det drabba mig?

Hur kunde man tro att aska från en vulkan på Island skulle få effekt på mina bakkurser?!?
Jag fick ett samtal från en fru som var ganska stressad och upprörd över det faktum att hennes man var strandad i LA. Hon ringde således till mig om det var för att hennes man bokat in två bakkurser här på Englas Skafferi precis just denna vecka. En heldag med Skapa ditt eget brödrecept i söndags samt en surdegsbakningskväll nu på torsdag.

Hon var förstås tvungen att meddela att han inte kommer att kunna fylla sina platser, utan hoppades få använda sin innestående kursavgift vid ett senare tillfälle. Självklart får han det - vem kan råda över vulkaner? ;)

Därför har jag en KURSPLATS LEDIGtorsdag 22 april kl 17-21surdegsbakning.
Är du intresserad kan du haka på för HALVA PRISET.

Kursavg 225 kr (Ord pris 449 kr)

Hör av dig via mejl bageri@englasskafferi.se eller på 019-101151

onsdag 14 april 2010

Odlingssugen?

Jag läste i senaste numret av Camino om en fantastiskt win-win-organisation i Storbritannien där landägare och de som vill odla men inte har någon tomt samarbetar. (Kolla www.landshare.net) Ofta är det ju så att de som har hus och tomt inte hinner med hela trädgården, trots att viljan är god. Och lika ofta finns det andra med kliande fingrarna men utan egen jordlott - som så högt önskar att odla sina egna grönsaker och få påta i jorden. Denna organitation sammanför dessa båda och alla vinner på det!

Vi har en fantastisk trädgård i Lännäs med tusen och en möjligheter. Vi har ett lantcafé där vi varje år drömmer om att få plocka sallad från egen odling till mackorna vi serverar, eller plocka egna hallon till Alvinkakans dekorering. MEN VI HINNER INTE! Vi jobbar ju dygnet runt hela somrarna och inser vår begränsning...

Kanske finns du som längtar ut på landet och längtar efter att gräva i jorden, fika på trappan i solen, se frö bli till grönsaker och jord fyllas av blommor? Men som inte har möjlighet att göra det precis där du bor. Här, precis just här i Lännäs, finns alla möjligheter!
Fanns Landshare i Sverige skulle jag gå med på en sekund! Idén är klockren.

Nu använder jag mig i stället av min blogg för att efterlysa en hobbyodlare till vår trädgård. Odla det du vill på det sätt du vill. Ät och njut av egenproducerad mat!
Det enda vi önskar i gengäld är lite salladsblad till våra cafémackor, lite dekoration till kakorna och ett och annat smakprov av det andra fantastiska som kommer komma upp ur jorden.

Kaffe finns här gott om, och även en härlig trapp att sola nästippen på. Stor tomt, jord och trädgårdsland. Lännäs så här års är verkligen landsbygden när den är som bäst! Tanken på att vår dröm skulle kunna bli verklighet samtidigt som någon annan uppfyller sin gör mig alldeles bubbligt lycklig!

Intresserad? Skicka oss ett mejl på café@englasskafferi.se eller slå en signal på 019-101151.

Allt gott till er i vårsolen!
/ Ingrid

torsdag 1 april 2010

Säsongspremiär!

Efter en lång och välbehövlig vila och ledighet öppnar vi idag;

Skärtorsdag första april kl 11

med café, bageri och butik för säsongen.
Bullarna är precis uttagna ur ugnen,
surdgslimporna står på jäsning och kaffet doftar himmelskt.

Vi har öppet hela påskhelgen kl 11-17.

VARMT VÄLKOMNA!