söndag 3 januari 2010

Får jag lov så får jag snuva

Visst är det underbart med snö? Allt blir ljusare och enklare, tycker jag.
De senaste dagarna, närmare bestämt åtta, har jag suttit inne och tittat ut med tilltäppt snok. Är det inte klassiskt att när man slappnar av och får lov så smäller bacillerna till? Jag försöker vara tacksam över att jag har tid att vara sjuk... över alla chokladpraliner... över långa sovmornar... över alla filmer jag hinner titta på och all service jag får av familjen.

Men jag har svårt att inte oroa mig för bihåleinflammation nu när täppan och värken aldrig ger sig, grämer mig över alla snöhögar jag missar att hoppa i, alla gnistrande promenader som inte får stärka min själ och allt som jag sett fram emot att göra i hemmet som får fortsätta bli liggande...

Tänk om man kunde dela hjärnan i två och bara använda den förstnämnda delen. Då skulle jag vila bättre, njuta mer och säkert bli frisk fortare. Lättare sagt än gjort.
Det enda man vet är att det går över. Nån gång.

Kram i januari-gnistret.
Ingrid