onsdag 10 december 2008

Tomtesnuva & dagishjältar

... för lilla tomten hade snuva...

Det var en sång dagisfröknarna sjöng som ett spexinslag på dagisbarnens stora luciatåg i fjol (det året var ambitionerna extrema. Dagisfröknarna hade ett 40(!) minuter långt program med barnen mellan ett och fem år, inkl tre ombyten och avancerade scentillbehör. Jag kompade på piano och det var mellanspel, ridåer upp och ner, soloverser och gedigen frukost inne på dagisavdelningen efteråt. Vörtbröd med julskinka, risgrynsgröt, lussebullar, mjuk pepparkaka, glögg, kaffe, mormor och morfar... Barnen själva fattade nog ingenting, men fröknarna hade roligt!)

Det är ju tomtetider men i dag är det jag som är tomte, eller i alla fall har har snuva. Ringde just dagis och bönade och bad att sonen skulle få stanna till kl två istället för kl ett, då jag i min ambitiösa mammaroll tänkt hämta barnen för en lugn och mysig eftermiddag tillsammans hemma. Men då ingick inte snuvan i planeringen.

Efter att ha lyckats lämna de båda barnen på rätt ställe imorse och pallrat mig hem, kände jag att jag skulle kunna betala nästan vad som helst för en timme i soffan för att försöka kurera mig lite.

UNDERBARA DAGIS:
"Ja, jag hör hur illa du låter. Nej, det är inga problem, kom klockan två du. Krya på dig nu!"
Våra dagisfröknar är ambitiösa på alla nivåer, och de älskar sitt jobb. Och jag älskar dem! :-)

Nu har jag bullat upp mig i soffan, tänt brasan, gjort en kopp te och ska... BOKFÖRA! Det bara måste göras idag och som egen företagare finns det inget som heter "sjuk". Jag hade alltså tänkt bokföra i köket med barnen i eftermiddag, men insåg min begränsning. Nu ska jag "bara" jobba utan sällskap. Jo, möjligtvis med betongbilaren ute på gården.

De har ju rivit vårt grannhus, församlingshemmet, för att bygga ett nytt för sju miljoner (härligt med en bygd som tror på framtiden :-) I går och i dag har betongbilaren försökt pulverisera den gamla gjutna grunden för att gräva ner den till eftervärldens arkeologer om tusen år.

DÖDÖDÖDÖDONG, DÖDÖDÖDÖDONG!!!!! Revbenen skallrar liksom glasen i köksskåpet.

Jag undrar i mitt stilla sinne vilken betongbilare som är värst, den i mitt huvud eller den på gården. Kanske är det samma...

Krya på mig!
Kram Ingrid

PS. Jag vet att jag är tråkig som inte lägger in några bilder. Men nu har jag skaffat en bra mobil med bra kamera som jag kan dokumentera mitt liv med. Ska bara försöka engagera mig i hur den fungerar. Så hav tålamod ;-)

PS 2. Vet ni hur äckligt te smakar när te-silen stått i diskstället bredvid vitlökspressen?!? Försökte se det som att vitlök ju är bra när man är förkyld (orkar inte resa mig ur soffan) men, nä... TVI!

1 kommentar:

Villa Krutbruket sa...

Nej, vad trist att ligga sjuk. Hoppas du har många bra tidningar & flera bra filmer du kan roa dig med.. Mysigt med snö, det snöa faktiskt här i en kvart sen sluta det :( Vill ha snö..mycket snö!=) Vi bygger utanför Örebro, det kallas Krutbruket därför att för många många år sen gjordes krut på detta ställe.. Mitt barndoms hem ligger på samma ställe..kommer flytta hem igen kan man säga =)Hoppas du kryar på dig snart.. Kram Maria