torsdag 20 november 2008

Är den här dagen slut snart?

Varför händer allt vissa dagar?
Jag började dagen med att korrekturläsa ett brådskande kundbrev sittandes i sängen med nyuppslagna ögon, för att hitta en massa fel som vi egentligen inte alls hade tid att korrigera, men var tvungna att göra innan det skulle skickas ut. (hur bra dag kan man egentligen förvänta sig när man börjar så?!?)

Väl igång på allvar med kläder och i alla fall fil i magen kom min kollega och hade gjort halva sin viktiga förberedande uppgift för dagens arbete... för att hon bara slarvat. På personalmötet uppdagades fler onödiga slarv som skapade riktig kaos. I dag var en sån dag då slarv inte fick finnas med på kartan! Julmarknaderna börjar på lördag och då MÅSTE allt vara klart! Suck... planera om.

In kommer rörmokarna som "bara" ska koppla om vattentillförslen till vårt hus från en egen källa till kommunalt vatten. De missar att säga till i god tid innan de stängde av vattnet för en timme, så jag fick skjuta på mitt bakande i bageriet en timme som inte fanns! Ingen deg utan vatten. Jag hade dessutom i farten fått på en tvättmaskin som jag lite senare hittade mystiskt surrande. Hur bra mår en tvättmaskin som står och värmer vatten som den aldrg fått i sig? Men hunnit både blöta tvätten och spola ner tvättmedlet hade den hunnit göra, så det låg där och frätte.

Försenad. Irriterad. Jaja, de är nog snart klara. Nej då, de kopplade fel under husgrunden och hann inte göra klart det idag. Inget vatten i halva huset. Och klockan fyra går man hem som rörmokare. "Vi kommer tillbaka och försöker ordna det i morgon"

Jaha ja. Jag går till grannen och bajsar då, eller? (ursäkta känsliga läsare:) Räcker det inte med det som redan ligger där och inte kunde spolas ner.

Min kollega trasslar till dagen ytterligare och schabblar bort en timme till i ett försök att ordna upp det som redan blivit fel. Det blev väre alltså. Degarna jäser och jag tappar bakningskollen ytterligare en gång. Tänka om. Planera om. Phu.

När någorlunda balans infunnit sig och jag räddat limpor med vänsterhanden, förklarat allvaret för min kollega, försökt bli sams igen och satt den sista måste-baka-idag-annars-fixar-jag-inte-leveransen-degen ringer min man på väg hem från säljrunda i stan och på väg att hämta barnen på dagis.
"Hej, lyssna bara. Jag har inget batteri kvar i mobilen och jag står mitt ute i skogen halvvägs från stan. Vänster framhjul ryker så jag kan inte köra. Jag ska försöka ringa verkstaden. Ring dagis och säg att jag kommer när jag kommer!" Det bryts.

Kommer när jag kommer? Övertrötta barn? Klockan är efter fyra, de måste hem! Bilen paj? Samma bil som vi lagade för 4500 kr i går... och 1500 kr förra veckan?!?
Ringa dagis, säg att vi är sena. Stå med ytterskorna på och hoppa framför ugnen för att ta ut de bröd som är i den. Be och hoppas att de utbakade limporna inte jäser över kanten innan jag är hemma igen.
Be en bekant starta sin skruttiga Volvo från -84 åt mig (den strejkar varannan gång och jag hade inte marginal till att bli "varannan") och med hjärtat i halsgropen försöka ta mig de tre kilometrarna till dagis i denna mystiska farkost (vår bil kanske inte är så dålig ändå...)

Le på dagis, verka fullkomligt lugn, ta alla knep som går för att skynda på övertrötta barn. Svära åt baksätet som inte går att fälla ner i den skruttbilen utan bakdörrar. Bilbarnstolarna skyltar med sin frånvaro (de är ju - förhoppningsvis - på verkstan, eller kvar i skogen...) men what the heck, vi hade väl aldrig bilbarnstolar, och se: jag överlevde (dåliga samvetet gnager)

Men hör och häpna!
Alla limpor blev bra, barnen var glada hela vägen hem, bytte till pyamaser själva ikväll och tog fram tandborstarna själva! De vann till och med varsin guldtia på sina lotter de köpte på Ica i går. Dagen blev bra - till slut. Utan dusch och utan spolning i toan. Och med sönderfrätt vit 60-tvätt i tvättmaskinen. (det går ju varken att öppna luckan eller köra färdigt maskinen. Hur gott kommer de trosorna lukta imorgon?!?)

Den blev bra till slut tack vare tillräckligt mycket tålamod och glädje över att dagens problem bara rörde döda ting. Vi är friska och glada, vi har kramats god natt och ser fram emot att ses igen i morgon.

(efter jag nu efter 21 jobbar igen de tre timmarna i bageriet som jag missade under dagen ;-)

Var rädda om varandra där ute! Det är det som räknas.
Ingrid

1 kommentar:

carro sa...

Oj,vilken dag!Skönt att den sluta bra tillslut:) Hoppas gubben och bilen kom hem tillslut oxå!Sköt om er!KRAM granngumman