torsdag 18 september 2008

Pappas svarta telefon

Idag tänkte jag lite extra på min pappa. Telefonen ringde och jag svarade som jag brukar:

"Ja, det var Ingrid"
"Hej..."
"...eh... hej?"
"Kan jag få prata med din pappa?"
"Nej, det blir nog svårt att prata med honom där han är i sin himmel" svarade jag.

"Jaha... har du honom där så att jag kan få prata med honom?"
"Neej... då har du nog ringt fel. Du har kommit hem till Ingrid och O"
"Jaha, har jag inte kommit till Englagård?"
"Jo, det har du. Men då kanske det går bra att prata med mig som äger firman och inte min pappa, för han har varit i sin himmel i tio år nu"

"Jaha, men kan jag få prata med honom? Du förstår jag ringde i somras och pratade med... en man..."
"Ja, då har du nog pratat med min man O, men det kanske går bra med mig nu?"

Till slut kom han till sitt ärende som gällde biljetter till en av våra evenemang nu i höst, men det satt hårt inne. :-)

Jag minns som barn när vi hade en svart och en vit telefon inne på pappas kontor på nedervåningen i villan, bredvid mitt rum. Vi fick tillåtelse att svara i den svarta telefonen, pappas firmanummer, när han inte var hemma och hade fått noggranna instruktioner om hur vi skulle svara de kunder som ringde. Ofta var vi så väldresserade att kunden började prata offerter, leveranser och kollektioner med oss, och det dröjde ofta en lång stund innan den av oss barn som svarade fick en syl i vädret för att säga:
"Vänta lite, du ska få prata med min pappa!"
Pappas svarta telefon

Men detta var första gången jag blev tagen som barn till mig själv som firmatecknare och min kund efterfrågar min pappas röst!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej! Nu är det jag igen, tycker om att läsa dina inlägg och funderingar och vill gärna kommentera ibland. Läste med ett litet leende ditt senaste inlägg om telefonsamtalet.Det är så typiskt att det är en man som ringer och inte kan tänka sig att prata med någon annan än en man därför att han gjorde det förra gången han ringde.Han kan ju inte ha tagit in något av det du sa utan var bara helt fokuserad på att prata med någon annan. Hans förutfattade mening(fördomar?) sade honom att det ska vara en man som driver ett företag.Vi kvinnor har en del kvar att jobba med . Hur reagerade han när han förstod att det var du som driver Englas skafferi undrar Lotta