måndag 29 september 2008

Hur gör man???

Är det farligt att ha för många roller på en och samma gång? Fru, granne, spindel i nätet på grannens (!) bygge, handledare för firmans praktikant, skolmamma, byggubbarnas bullbagerska, dotter, syster, väninna, dagismamma, stöttande vän, kund, bilförare, hushållerska, företagsledare, projektledare, snickare, ekonom, inköpsansvarig, fikasugen trött människa...

Eller ligger det farliga kanske i att försöka ha koll på alla roller på samma gång? Jag vet inte vart det farliga ligger, men farligt känns det. Hjärnan slirar, jag får aldrig börja med det jag tänkt för dagen och jag har ett ständigt återkommande tryck över bröstet.

Det kan aldrig vara bra, va?

Kanske är det alla möjligheter som jag just nu besitter som är det farliga. Fast det ska man ju vara tacksam för och känns sig lyckligt lottad över. Jag önskar bara att jag inte hade ett enda val utan allt låg inrutat och självklart framför mig...

Eller så är det alla sinnesintryck som är farliga... Alla människor som just nu invaderar min vardag och lilla byn Lännäs. Jag tror att jag räknar till 12 lastbilsflak lastade med allt från frigolit till grus och avloppsslangar här utanför per dag. Minst.

Och tre containrar som fylls med gamla saker. Eller skrot, beroende på vem som benämner det. Och en hel gräsmatta belamrad med just frigolitflak, (då menar jag FLAK, ett berg på typ 4 meter högt och 5x5 meter i basen) rostiga armeringsmattor, högar av stenkross, grävskopor, ett gammalt vackert hus med sorgset gapande ögonhålor utan fönster, miljoner av gula trästickor som arkeologerna markerar ut sina vikingafynd med, elektriker, rörmokare, rivgubbar, byggubbar, gjutgubbar, grävmaskinister, lastbilschaufförer, en förvirrad vaktmästare, en stressad präst, nyfikna damer med pudlar, störda kyrkogårdsbesökare, vår praktikant, två busungar, grannens katt, tre byggherrar och länsantikvarienämndens chef. Alla med olika behov, egna idéer, sina intressen och dessa ska samverka på grannens tomt.

Om det påverkar mig? Suck... Tre timmar dagligen går åt till denna cirkus. Vi är beroende av allt de gör, inte minst för att det påverkar vår dagliga vattenförsörjning. Ganska elementärt.
Och det enda jag önskar mig är att få jobba på med mitt och vara... I FRED! Hur gör man? ;-) Bara att lägga ner, va?

Ofrivilligt påverkad.

Idag är jag inget positiv.
Alls.

Lännäs betyder kreativ rymd och lantlig ro.
Men vart tog den vägen?

"Det blir bättre när de rivit det gamla huset", säger prästen.
"Det blir bättre när vi grävt fram stavkyrkan från vikingatiden", säger arkeologerna.
"Det blir bättre när jag får ta en kopp kaffe", säger jag.

Men idag blev det inte bättre.
Och detta ska pågå i ...ett år... minst. De säger att byggen alltid drar ut på tiden.
Det finns visst risk att det här börjar bli en riktigt oinspirerande blogg full av missöden och klagomål. ;-)

Dagens stora fråga; Hur gör man för att behålla sitt fokus och sin frid när omvärlden störtar in i ens sfär?

Jag kanske vet det imorgon.

Då ska jag vara hemma med vår treåring och dricka kaffe på glasverandan och bläddra i posten.
Säkert kommer ett handskrivet kuvert från en god vän, och ett utbetalningsbesked som man glömt. Eller hur?
*hoppas*

Allt gott från en klagande lantis.

1 kommentar:

Lenaslera sa...

Oj! Mycket, har du, just nu. Jag känner igen mig även om mitt snurr består av andra saker. Du gör helt rätt som försöker pausa med kaffe, tre-åring och postöppning. Det enda råd jag kan ge är att: Fokusera på det du kan råda över, helt en sak i taget. När helheten blir för stor får man fokusera på det man kan ha kontroll över. (ett råd jag själv har svårt att lyda men ibland funkar det och då känns det bättre). Hörde just på radion att de hittat spännande fynd i er "gravhög" i Lännäs ... spännande.