måndag 29 september 2008

Hur gör man???

Är det farligt att ha för många roller på en och samma gång? Fru, granne, spindel i nätet på grannens (!) bygge, handledare för firmans praktikant, skolmamma, byggubbarnas bullbagerska, dotter, syster, väninna, dagismamma, stöttande vän, kund, bilförare, hushållerska, företagsledare, projektledare, snickare, ekonom, inköpsansvarig, fikasugen trött människa...

Eller ligger det farliga kanske i att försöka ha koll på alla roller på samma gång? Jag vet inte vart det farliga ligger, men farligt känns det. Hjärnan slirar, jag får aldrig börja med det jag tänkt för dagen och jag har ett ständigt återkommande tryck över bröstet.

Det kan aldrig vara bra, va?

Kanske är det alla möjligheter som jag just nu besitter som är det farliga. Fast det ska man ju vara tacksam för och känns sig lyckligt lottad över. Jag önskar bara att jag inte hade ett enda val utan allt låg inrutat och självklart framför mig...

Eller så är det alla sinnesintryck som är farliga... Alla människor som just nu invaderar min vardag och lilla byn Lännäs. Jag tror att jag räknar till 12 lastbilsflak lastade med allt från frigolit till grus och avloppsslangar här utanför per dag. Minst.

Och tre containrar som fylls med gamla saker. Eller skrot, beroende på vem som benämner det. Och en hel gräsmatta belamrad med just frigolitflak, (då menar jag FLAK, ett berg på typ 4 meter högt och 5x5 meter i basen) rostiga armeringsmattor, högar av stenkross, grävskopor, ett gammalt vackert hus med sorgset gapande ögonhålor utan fönster, miljoner av gula trästickor som arkeologerna markerar ut sina vikingafynd med, elektriker, rörmokare, rivgubbar, byggubbar, gjutgubbar, grävmaskinister, lastbilschaufförer, en förvirrad vaktmästare, en stressad präst, nyfikna damer med pudlar, störda kyrkogårdsbesökare, vår praktikant, två busungar, grannens katt, tre byggherrar och länsantikvarienämndens chef. Alla med olika behov, egna idéer, sina intressen och dessa ska samverka på grannens tomt.

Om det påverkar mig? Suck... Tre timmar dagligen går åt till denna cirkus. Vi är beroende av allt de gör, inte minst för att det påverkar vår dagliga vattenförsörjning. Ganska elementärt.
Och det enda jag önskar mig är att få jobba på med mitt och vara... I FRED! Hur gör man? ;-) Bara att lägga ner, va?

Ofrivilligt påverkad.

Idag är jag inget positiv.
Alls.

Lännäs betyder kreativ rymd och lantlig ro.
Men vart tog den vägen?

"Det blir bättre när de rivit det gamla huset", säger prästen.
"Det blir bättre när vi grävt fram stavkyrkan från vikingatiden", säger arkeologerna.
"Det blir bättre när jag får ta en kopp kaffe", säger jag.

Men idag blev det inte bättre.
Och detta ska pågå i ...ett år... minst. De säger att byggen alltid drar ut på tiden.
Det finns visst risk att det här börjar bli en riktigt oinspirerande blogg full av missöden och klagomål. ;-)

Dagens stora fråga; Hur gör man för att behålla sitt fokus och sin frid när omvärlden störtar in i ens sfär?

Jag kanske vet det imorgon.

Då ska jag vara hemma med vår treåring och dricka kaffe på glasverandan och bläddra i posten.
Säkert kommer ett handskrivet kuvert från en god vän, och ett utbetalningsbesked som man glömt. Eller hur?
*hoppas*

Allt gott från en klagande lantis.

torsdag 18 september 2008

Pappas svarta telefon

Idag tänkte jag lite extra på min pappa. Telefonen ringde och jag svarade som jag brukar:

"Ja, det var Ingrid"
"Hej..."
"...eh... hej?"
"Kan jag få prata med din pappa?"
"Nej, det blir nog svårt att prata med honom där han är i sin himmel" svarade jag.

"Jaha... har du honom där så att jag kan få prata med honom?"
"Neej... då har du nog ringt fel. Du har kommit hem till Ingrid och O"
"Jaha, har jag inte kommit till Englagård?"
"Jo, det har du. Men då kanske det går bra att prata med mig som äger firman och inte min pappa, för han har varit i sin himmel i tio år nu"

"Jaha, men kan jag få prata med honom? Du förstår jag ringde i somras och pratade med... en man..."
"Ja, då har du nog pratat med min man O, men det kanske går bra med mig nu?"

Till slut kom han till sitt ärende som gällde biljetter till en av våra evenemang nu i höst, men det satt hårt inne. :-)

Jag minns som barn när vi hade en svart och en vit telefon inne på pappas kontor på nedervåningen i villan, bredvid mitt rum. Vi fick tillåtelse att svara i den svarta telefonen, pappas firmanummer, när han inte var hemma och hade fått noggranna instruktioner om hur vi skulle svara de kunder som ringde. Ofta var vi så väldresserade att kunden började prata offerter, leveranser och kollektioner med oss, och det dröjde ofta en lång stund innan den av oss barn som svarade fick en syl i vädret för att säga:
"Vänta lite, du ska få prata med min pappa!"
Pappas svarta telefon

Men detta var första gången jag blev tagen som barn till mig själv som firmatecknare och min kund efterfrågar min pappas röst!

onsdag 17 september 2008

Så här skriver "Lotta" som en kommentar på gårdagen inlägg:

"Det finns nog inget enkelt svar på vad som är fynd och vad som är sopor. Det som är fynd för mig kan vara sopor för någon annan.I dagens läge där vår miljö ser ut som den gör måste vi börja tänka om och inse att vi ska ta tillvara det som finns. Ett gammalt föremål med vacker patina kan vara så mycket vackrare än ett nytt föremål. Fler måste börja tänka på att värna om det gamla och inte bara köpa nytt."

Precis så menar jag!

Min man och jag satt på köksgolvet i går kväll när barnen hade slocknat för kvällen och försökte hantera vårt "seende" för återbruk. För oss finns det oändliga möjligheter i att tillvarata allt det som slängs från grannhuset när de nu sopsorterar hela byggnaden.

Men seendet yttrar sig bara i stress just nu, då vi inte kan rota i containrarna och sätta "om-ni-ändå-ska-slänga-detta-tar-vi-det-gärna-lappar" på alla ting inne i byggnaden om nätterna. Så har vi alltid har gjort tidigare (halva vårat bohag kommer från grovsoporna i de finare kvarteren inne i stan där vi bodde som nygifta :-) men man har ju bara en kropp var. Två småbarn och en firma i uppbyggnadsskede ger naturliga begränsningar...

Jag önskar så innerligt att människor fick ett seende för återbrukets skatt som vi har fått. Och som "Lotta". Tack för ditt inlägg :-)

Skriv gärna vad ni tänker - det är så värdefullt!
Allt gott!
Ingrid

Vänninan som legat förlamad kom ur respiratorn igår och är på rätt väg, och vår nära släkting som blev inlagd för skiktad kroppspulsåder ringde igår kväll och berättade att de ska ha barn - hon är i tionde veckan!
Leve livet - vår överlevnadssträvan är kraftig som Skaparen själv! Glädje!!!

måndag 15 september 2008

Sopfynd?

Det var en så märklig upplevelse ute på granntomten idag. På min ena sida låg arkeologerna (ja, de hittar ständigt nya vikingafynd... plus en påse de fyllt med "lite skräp från 1700-1800-tal". Allt är ju relativt när man hittat de första kristna vikingarnas gravar med skelett, amuletter och hela baletten) som med sina små borstar och skrapor med all vördnad plockar fram rester från 1000-talet. På andra sidan har Rivningsgubbarna anlänt som fått i uppgift att sopsortera hela grannkåken.
"Ja, det blir så fasligt dyrt att köra allt osorterat på tippen. Det blir billigare att låta oss gå här och plocka i två veckor"

Sopsortera ett helt hus. Från 1929. Det är ett så vackert hus så jag får riktigt ont i magen. När de nu river ut gamla plastmattor kommer trägolven fram, och bakom skivor på väggarna ligger pärlsponten och minner om svunna tider. Kakelugnarna ska i alla fall demonteras och säljas, och vi är aspiranter på den vackra spegeldörrarna och de gamla munblåsta fönstrena. Något kanske kan räddas och återbrukas.

Hur absurt olika människans värderingar är - det ena är sopor och det andra är sensationella fynd som lockar fransk press till Lännäs (ja, det är sant!) Fast "sophuset" står fullt funktionabelt och "fynden" ligger en meter ner i lera och sand. Märkligt egentligen...

Själv håller jag på att omvärdera mycket, speciellt i dagarna då nära vänner och nära familj legat och ligger på intensiven, med nära till brusten kroppspulsåder eller med förlamad kropp.
Vad är fynd och vad är sopor?

fredag 12 september 2008

Det Stora Julbaket

Baka årets julbak i vårt gårdsbageri!
Nu är konceptet färdigt:

Baka årets julbak och fyll frysen hemma. Känn doften
av julbröd & saffranslängder inför adventstidens ankomst.


När julen står för dörren öppnas vårt gårdsbageri för din kavel
där lantlig julstämning råder. Var med oss på en av tre kvällar
där vi bakar julens mat- & kaffebröd fyllda med godsaker.

Tid: Mån 24 /Tisd 25 / Ons 26 november kl 18-21
Plats: Englas Skafferi, Lännäs Södra Skola Odenbacken
Pris: 498 kr/pers & kväll inkl kompendium med recept samt bröd att ta med hem.

Anmälan: Englas Skafferi 019-101151, bageri@englasskafferi.se

Välkommen!

I tidningen...

... står det idag. Se http://www.na.se/artikel.asp?intId=1382400
Och ikväll kommer det på Tvärsnytt runt kl 19. (Tihi) Jag hittade det här: http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=33845&a=1245173&lid=puff_1244665&lpos=extra_0

torsdag 11 september 2008

Vikingafynd

En järn-amulett, en brons-amulett och en kniv är senaste timmans fynd! Fortsättning följer...

Så kom TV till byn

Att arkeologerna har grävt fram de första kristna vikingarna i Lännäs uppmärksammas kraftigt!

Inte minsta av mig - jag tycker det är alldeles fantastiskt spännande och inte minst fascinerande att spendera tid med arkeologerna som nu själva blir mer och mer ivriga och adrenalinpumpade över sina fynd. Ett gravfält som är från skiftet mellan vikingatid och tidig kristning av bygden, runt år 1050 e Kr. De hittar lerskärvor, pärlor, kistspikar och skelett som de säkert nu kunnat datera.

Här skrapas och borstas det där det nya huset ska byggas
( ? om de nu får det...) Klockargården som ska rivas till höger
och vårt hus, Lännäs Södra Skola, till vänster bakom TV-teamet.


Rejält stensatta stolphål har grävts fram och tyder på någon form av hägn, troligen att gravfältshägn. Att dessa gravar skulle vara mördare begravda i ovigd jord är nu helt avskrivet, då ett tydligt mönster i gravfältet har växt fram och att det inte är 1600-talets tradition som gäller för fyndtolkningarna längre.

Stolphål

Varför ett skelett ligger begravt vinkelrätt mot de andra gravarna är ännu inte utrett, men pekar på ett gravfält som sträcker sig under hela kyrkparkeringen i riktning mot en tusenårig stavkyrka...

Det är så hårresande fascinerande att följa detta arbete på så nära håll. Jag har aldrig varken sett eller intresserat mig för något liknande tidigare - på sin höjd som rödbränd turist försökt intressera mig för någon gammal stenhög utgrävd på Kreta! Men detta - bredvid mitt eget hus, berör otroligt!

Kranium av en kvinna, ligger på sidan med ansiktet
åt vänster och man kan skönja en framtand som en
vit fläck. Arkeolog Agneta ligger därute nu och ska försiktigt
försöka borsta fram hela kroppen!

Ännu en grav under tonvis av sten. Agneta
mäter ut färgningen från träkistan - den är
inte mer än 40 cm bred.


Kameramannen filmar ner på kraniet

En eldhärd från romersk forntid, typ år 500 f Kr

Vart ska detta sluta? Mitt bidrag är att föda dem med varma bullar till eftermiddagskaffet :-)

onsdag 10 september 2008

Pinnbrödsbageri

De arkeologisika utgrävningarna fortsätter! I dag hittade de lerskärvor från - VIKINGATIDEN! Den grav de trodde var från 1600-talet kan alltså vara så gammal som vikingatid.

Ett skelett av en 35-årig kvinna (där t.o.m. roten till kvinnans visdomstand fanns kvar) är uppgrävt för att grävas ner och "återbegravas" i vigd jord inne på kyrkogården. Hoppas hon får frid där - tänk att själv bli uppgrävd efter flera hundra år! Men kanske skulle jag kunna tänka mig att bidra med det om tusen år för att öka engagemanget i en by till den milda grad som det gjort här...

Den "grav" som de trodde var en självmördare i visade sig bara vara ett mystiskt konstig hål. Inga fynd däri alltså. Men eldstäderna från 500 f Kr tycker jag är mest fascinerande. Tänk att det har suttit en stenåldersgubbe där och mumsat på ett nygrillat revben! I trädgården bredvid min!

Byggherren som vill bygga på den arkeologiskt utgrävda tomten river sitt hår! Aldrig har man varit med om så många käppar i hjulet för att få ta första spadtaget på ett bygge. Frostnätterna närmar sig och folket här i byn börjar bli märkbart pressade, stressade och allt mindre samarbetsvilliga...

Jag håller mig till den skämtsamma linjen och tycker det vore skoj att bygga ett stort kulturcenter på tomten med en stenåldersby där vi kan gå omkring i särkar och baka pinnbröd åt turister. Sveriges första pinnbrödsbageri - det borde väl slå?!?

fredag 5 september 2008

Preskiberat mord?


Idag ligger två män i neongula rockar på tomten bredvid med ändan upp och skottar jord med små trädgårdsspadar. De ska gräva upp skeletten från mördare på 1600-talet för att med vår Prost medgivande återbegrava dem inne på kyrkogården i "vigd jord". Att gjuta en ny grund på gamla gravar lockade inte den nya byggherren...

Mördare begravdes ju förr utanför kyrkogården i "ovigd jord", men likt andra med fötterna mot Öster och huvudet mot Väster. Detta för att enligt traditionen resa sig mot solens uppgång i Öster på den yttersta dagen. Bredvid dessa tre mördargravar har arkeologerna funnit en grav i nord-sydlig riktning. Efter en veckas huvudbry & efterforskningar har de förstått att så begravdes de som själva tagit sitt liv, alltså "självmördare". Att de också ansågs som mördare får stå för den tideräkningens moral & etik, själv undrar jag bara stilla hur de ska bete sig på den yttersta dagen... Rulla upp på sidan ur sin grav och möta den yttersta domen?

Det verkar som att de stod lägst i samhällets rangordningen på den tiden - att ta sitt eget liv verkar ha ansetts värre än att bringa någon annan om livet. Att genom självmord straffas så hårt att man inte ens får chansen till en gudomlig, slutgiltig dom på den yttersta dagen. Tragiskt vad människor i alla tider sysselsatt sig med att bedöma varandra.


De arkeologiska utgrävningarna på tomten bredvid sätter onekligen fart på mina djupare funderingar. Och ger anledning till många existensiella samtal här i bygden. Dagligen smyger det runt kända och okända ansikten här runt kyrkan och vår skola ~ alla i skräckblandad förtjusning över att få se en skymt av 1600~tal. Spökar det? Hittar de mer? Kommer det hindra bygget? Hur ser ett gammalt mördarskelett ut? Borde inte alla få en värdig begravning?

Prosten har i alla fall enväldigt bestämt att låta mördarna finna sin slutgiltiga frid i "vigd jord" innanför kyrkogårdens murar. Han ansåg skelettens oförätter vara preskiberade efter så där 400 år. I alla fall så långt han kan råda... :-)

Jag gick just ut för att erbjuda dem färska bullar till eftermiddagskaffet (inte skeletten, arkeologerna...!), men de hade precis svalt det (kaffet, inte skelettet ;-)! Jag lovade att förse dem med gotter till måndagseftermiddagen. Allt smakar väl gott i en neongul rock i regnet med en spade i en vuxensandlåda? För det måste vara allt annat än en barnlek att gräva mördarskelett!

Som avslutning:
Jag hittade en fantastisk brödblogg: http://paindemartin.blogspot.com/
Där kan man gotta sig!

/ingrid

onsdag 3 september 2008

Bedårande!

Visst är det fantastiskt obeskrivligt härligt att ha en treåring som, när jag har nattat honom och är på väg ut genom dörrren från hans rum, säger:
"Godnatt bedårande!"

tisdag 2 september 2008

Jag finns...

... kvar, jag är bara så förkyld. Som om en ballong vore uppblåst inne i huvudet...

Jag är på nivån att jag tar av mig glasögonen för att de trycker så förfärligt på min snuviga näsa, och eftersom jag inte ser något därefter använder jag oförsvarligt mycket tid att försöka hitta dem. Jag trodde inte lägga-ifrån-sig-glasögonen-och-i-förvirring-fråga-barnen-vart-de-är-när-de-hänger-i-snöre-på-bröstet-fasen började förrän efter femtio! Nu har jag inget senil-snöre på glasögonen så att de hänger på bröstet när jag tar av dem, men ändå. (kanske är det dags?)

Just nu har jag inte heller så många spännande brödtankar att dela med mig av... mer än att jag upptäckte idag att frysen i stort sett är tom på bröd, bageriet vilar och vi nästan måste åka till Ica och KÖPA bröd! ;-) Vilken nivå...

En film, en stor kopp te och mycket sömn så kommer jag nog igen.
För fredag-lördag-söndag kör vi årets sista caféhelg! Och då blir det SOL - eller hur?

Allt gott tills ballongen spricker
Ingrid


"Men AaaalviIIIn! Vad GÖR du?!?"
"Jamen, så gjorde ju Nicke Nyfiken!"
(Tack Stena Line för era fantastiska videofilmer
på semesterbåten som stimulerar mina barns fantasi...)

Pyamaskonsert i Lännäs Södra Skola - ljuvlig

kvällsunderhållning för förkyld mor
ute på landsbygden