onsdag 13 augusti 2008

Livets mirakel

Väl tillbaka!

Tänk hur beroende jag gjort mig av min dator och min mobil! Känner du igen dig?
En halvtimme innan avfärd till främmande land inser jag att min mobil antingen
1. blivit stulen av nån oförskämd kund som snokat inne i bageriet
eller
2. jag är så trött och förvirrad att jag helt enkelt förlagt min älskade mobil
eller
3. min ljuvliga treåring har spelat mig ett spratt och "hjälpt till" att packa
(som när vi efter två månader hittade vår trådlösa urladdade telefon nederst i strumplådan, eller som när hela släkten involverats för att hitta sexåringens älsklingsnalle och hon gråtit sig igenom en veckas nätter. Då hade treåringen hjälpsamt lagt den underst i sommarstugans tvättkorg, och sa glatt när nallen tillslut återvänt till ägarinnans ömma kramar "det var jag som la den där!"...)

Jag har försökt tänka att det var en vink från ovan (det går sådär kan jag säga...) - att försöka varva ner och inte alltid vara kontaktbar.

Väl hemma, efter överlevd resa utan att ha varit kontaktbar, upptäckte jag vilken datorabstinens jag utvecklat på en vecka! Nästan otäckt. Som en hemlig otrohetshistoria där jag gör allt för att skyla över min intima relation med allt som döljer sig i den här burken (läs; försöker se ut som jag jobbar ;-)

Eller rättare sagt döljer sig i cyberspace - jag frågar mig ibland om det är där jag finner min bekräftelse? Är det där jag läser mina bekantas innersta tankar och lurar mig själv att tro att vi umgåtts en kväll i nära gemenskap? Eller vad är det som drar mig till min burk & gör att jag känner mig lycklig?
Vad är det som gör att människor läser varandras bloggar? Ge gärna respons! Jag tycker tankarna kring varför vi tillbringar så mycket tid vid våra uppkopplade datorer är ömsom fascinerande, ömsom underbara, ömsom skrämmande och ömsom tecken på ytlighet.

Eller kanske längtan? Längtan efter nära gemenskap som är så svår att få till under den hektiska småbarnstiden som jag just nu befinner mig i. Med treåringar som gömmer telefoner, sexåringar som inte kan äta för framtanden hänger på trekvart, (ja, den första åkte ut ikväll, med hjälp av pappa som efter överenskommelse med ägarinnan ryckte ut den med en sytråd när flickan somnat. Precis som Lasse gjorde med Olle i Bullerbyn!) det eviga surret av tvättmaskinen och en mors strävan efter en liten stund för sig själv på kvällen. Vid datorn med mina - vänner?..

En vän från förr kommer i alla fall till oss i slutet av augusti. En underbar Monika med en annan vink från ovan. Vi, min man och jag, har suttit med höstens kulturscensprogram och blandat Salsarytmer med tapas, chokladpraliner med klassisk gitarrmusik, gubbjazz med brödbuffé & luciatåg med en lantlig smak av jul. Vårt höstprogram är snart färdigt, och som ett första smakprov kommer:
Kom i Min Famn

Lördag 30 augusti kl 18.00
Barn lever nära himlen. När vi närmar oss
barnen ~ närmar vi oss då det himmelska?
Har du någon gång blivit stum inför ett nyfött barn?

Ditt eget, någon närståendes eller ditt eget barnbarn ~ livets efterrätt!
I den ljumma augustiskymningen serverar musikpedagog & jazzsångerska MONIKA NORÈN ett pärlband av vackra visor. Visor från sin egen skiva "Kom i min famn" som hjälper dig att sätta ord på det ordlösa. En kväll av hänförelse inför livets mirakel, till uppmuntran för dig att njuta av, tacka för, gosa, skratta och dansa med din lilla himmelbit!
I pausen serverar Englas Skafferi en rykande färsk brödbuffé från eget gårdsbageri.
Biljetter: 60 kr, barn under 12 år gratis
Bokas via Englas Skafferi eller ticnet.se
Plats: Alvinsalen i Lännäs Södra Skola, Odensbacken

Resten av höstens program ligger snart i tryckpressarna och även på webben på englasskafferi.se. Ett evenemang per månad fullspäckat med inspiration, lust, passion & färskt bröd. Hoppas vi ses där.
Knäckebrödsängel i bageriet

Eller här - för jag tänker fortsätta njuta av min burk - dubbelt upp tills mobilen tittar fram! :-)
Allt gott i sommarregnet.

/ingrid

Inga kommentarer: